Dutch Baroque Era Painter, ca.1625-1679 Daily life was Jan Steen's main pictorial theme. Many of the genre scenes he portrayed are lively to the point of chaos and lustfulness, even so much that a Jan Steen household, meaning a messy scene, became a Dutch proverb (een huishouden van Jan Steen). Subtle hints in his paintings seem to suggest that Steen meant to warn the viewer rather than invite him to copy this behaviour. Many of Steen's paintings bear references to old Dutch proverbs or literature. He often used members of his family as models. Jan Steen painted also quite a few self-portraits, in which he showed no tendency of vanity. Steen did not shy from other themes: he painted historical, mythological and religious scenes, portraits, still lifes and natural scenes. His portraits of children are famous. He is also well known for his mastery of light and attention to detail, most notably in textiles. Steen was prolific, producing about 800 paintings, of which roughly 350 survive. Steen's work was valued much by contemporaries and as a result he was reasonably well paid for his work. He did not have any students, but his work proved a source of inspiration for many painters.  Related Paintings of Jan Steen :. | The Drawing Lesson | The Marriage bed of Tobias and Sarah. | The Bean Feast | The Harpsichord Lesson | The Lovesick Woman (mk08) |
Related Artists:
George Edmund Butler
British, 1870-1936
Hills, Anna Althea
American Painter, 1882-1930
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.